En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Personlig service och support
Magasin > Tillämpning > Observation > Månvandringar > Klassiker vid Regnets hav
Tillämpning

Klassiker vid Regnets hav

Vid norra kanten av Regnets hav ligger Platos mörka kraterslätt, en klassiker för månobservationer.

Vid norra kanten av Regnets hav ligger Platos mörka kraterslätt. NASA/GSFC/Arizona State University Vid norra kanten av Regnets hav ligger Platos mörka kraterslätt. NASA/GSFC/Arizona State University

En klassiker inom månobservationer och en visuell fokuspunkt vid den norra kanten av Mare Imbrium (Regnets hav), är Platos stora kraterslätt. Belägen på en smal remsa av ljust berg mellan Mare Frigoris (Kylans hav) och Regnets hav, är detta mörka, runda landmärke tydligt synlig även i kikare.

Sjö i förklädnad

Plato är en imponerande syn i ett teleskop av alla storlekar. NASA/GSFC/Arizona State University Plato är en imponerande syn i ett teleskop av alla storlekar. NASA/GSFC/Arizona State University

Platos mörka botten har en diameter på 100 km och ett genomsnittligt djup på 1 000 m. Med detta utseende skulle kraterslätten också kunna bära namnet Lacus (sjö). Tidiga månobservatörer som Langrenus och Hevelius kallade faktiskt formationen för Lacus Panciroli (Pancirolisjön) eller Lacus Niger Maior (Stora svarta sjön). Slutligen döptes Plato 1651 av den italienske astronomen Riccioli efter den grekiske tänkaren Plato (Platon på svenska).

Skuggspel vid soluppgången

Teckning: När solen står lågt kastar kraterväggarnas toppar långa skuggor över Platos slätt. Frank McCabe Teckning: När solen står lågt kastar kraterväggarnas toppar långa skuggor över Platos slätt. Frank McCabe

På Platos östra kratervägg reser sig tre enskilda höjder 1 500 m, 1 800 m och 2 100 m över kraterbotten. Vid soluppgången kastar dessa toppar långa och bisarra skuggor över Platoslätten. Under några timmars tid kan man, i takt med att solen stiger, observera hur skuggorna gradvis blir allt kortare för att till slut försvinna helt.

En annan intressant detalj är en triangulär rasbrant som sträcker sig över en bredd av 15 km på den västra väggen. Norr om denna, och vid den norra kanten, syns andra men mindre iögonfallande rasbranter.

Platos rillor

Öster om Plato finns ett rillsystem bestående av två mindre rillor: Rimae Plato (Platorillorna). Den norra av de två rillorna syns tydligt i ett teleskop med medelstor öppning, medan den mindre, sydliga, är svår att urskilja i den kuperade terrängen. På grund av sina slingrande former, som påminner om en jordisk flod, tros dessa rillor ha bildats av tidigare lavaflöden. Den största kratern i närheten av Plato är Bliss, med en diameter på 20 km. Först år 2000 fick kratern sitt nuvarande namn: Den Internationella Astronomiska Unionen namngav kratern, som fram till dess endast var känd som Plato A, efter den engelske astronomen Nathaniel Bliss.

Bäst synlighet 8 eller 21 dagar efter nymåne

Författare: Lambert Spix / Licens: Oculum-Verlag GmbH